Nationalismens återkomst

Nationalismens återkomst

I fredags svors Donald Trump in som president för Förenta staterna!
Inom en nära framtid har både Tyskland och Frankrike viktiga val som mycket väl kan sluta med seger för främlingsfientliga partier. Om drygt två år har Sverige val. 

När NSDAP 1930 ökade från 12 till 107 mandat (cirka 20 %) handlade det givetvis om börskraschen, men utan en splittrad opposition, även inom vänstern, hade man inte vunnit sådana framgångar. SD:s opinionssiffror ligger på ungefär samma nivå. Det vi lär oss av historien, om vi nu lär av den, är att det i vissa situationer är nödvändigt att kompromissa, att polarisering aldrig leder till något gott. Det är nödvändigt för att kunna möta dem som delar de viktigaste värderingarna och göra gemensam sak med dem. Jag tänker att den absoluta majoriteten av vår befolkning omfattar de grundläggande demokratiska idéerna om alla människors lika värde och rättigheter. De här människorna finns i alla partier (möjligen med undantag för SD, men några finns nog där också), och inom alla sektorer i samhället. 

Min vision, och mitt hopp, är att historiens läxa leder till en riktigt bred politisk koalition som återspeglar den faktiska majoritet av humanister som jag vet finns i vårt land. För att det skall kunna ske måste vi sluta fokusera på vad som skiljer och återupptäcka varandra utifrån vad som förenar. Vi må göra helt olika analys om viktiga saker i människors liv, men om vi inte förenas kring de allra viktigaste existentiella frågorna nu finns det snart ingenting kvar att analysera. Vi måste börja lyssna på varandra med utgångspunkten att den andra vill väl och uttrycka oss så att vi tror att den andra känner sig inkluderad. Det låter enkelt och det är det också, bara man bestämmer sig. Yes we can! Och tycker du att detta var svammel så kan du väl lyssna på Göran Rosenbergs krönika Nationalismens återkomst. 

Väl bekomme,

YES WE CAN!

MLy-170122