GP-bloggarna, blogg 5

GP-bloggarna

Blogg 5

140221

Fredag

En skola för alla

Skollagen 3 kap 3§:

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.”

Jag får många brev nu. Positiva kommentarer blandade med egna erfarenheter, men också idéer om vad kommande bloggar kan innehålla. Mycket av det som mina läsare vill att jag skriver om skulle kunna sammanfattas med en skola för alla – en skola för alla. En skola, dvs en likvärdig skola. Inte samma pedagogik och verksamhetsidé överallt, men en likvärdig skola. För alla: oavsett etniskt ursprung, oavsett kön och andra diskrimineringsgrunder, oavsett om man har lätt att lära eller inte, mår bra eller dåligt. Alla betyder alla! En skola för alla betyder en skola för alla, ingenting annat! Det är det som står i skollagen 3:3.

Jag börjar idag.

Bland skolans framgångsfaktorer har jag redan nämnt lärarna. De är den viktigaste framgångfaktorn och vi vet också vilka egenskaper/förmågor hos lärarna som är särskilt viktiga (”Framgång i undervisningen, en sammanställning av forskningsresultat som stöd för granskning på vetenskaplig grund i skolan”, Skolinspektionen 2010). Andra faktorer är den formativa undervisningen, ämnesövergripande undervisning, elevernas delaktighet och när det gäller lärarna, att de ges tillfälle att reflektera över den egna praktiken, helst med hjälp av kollegor. Det finns ingen möjlighet att kommentera allt detta. Jag kommer istället att koncentrera mig på en annan framgångsfaktor, nämligen långsiktigheten. När vi bygger skolan för alla är långsiktighet den kanske viktigaste enskilda faktorn.

Så här är det idag

Skolans planering sker idag i bästa fall på årsbasis. I bästa fall säger jag, eftersom faktorer som blir avgörande för kontinuitet och kvalitet kan dyka upp med bara månaders varsel. Det kan dyka upp en friskola i omgivningen och vips förändras den ekonomiska basen fullständigt. Det jag hade råd med igår är inte möjligt att göra idag, eller i morgon. Tidigare kunde vi känna oss ganska trygga ett budgetår i taget, men så är de inte längre. Besparingar kan komma när som helst. Hur som helst, även utan överraskningar under budgetåret, gör vi om vår organisation varje år och det är sällan det kan ske utan brott i kontinuiteten för både elever och personal.

Vi har läst i GP om hur man lägger projektpengar på vissa skolor, i det här fallet Jättestensskolan, i hopp om att få snabba resultat, helst inom mandatperioden kan man ana. Jag har egen erfarenhet av att det i mars månad ställs avsevärda resurser tillförfogande för att få så många nior som möjligt godkända. Lite sent påtänkt, kan man tycka med tanke på att dessa ungdomar har gått i skolan i nio år. Denna typ av insatser ger väldigt lite. På marginalen ger det säkert ett eller annat betyg men skolutvecklig handlar det inte om.

För den enskilda, framför allt barn i behov av särskilt stöd, är kortsiktigheten och fragmenteringen förödande. Fläckvis stöd gör bara att behovet av stöd med tilltagande ålder ökar mer och mer. Går du med ditt barn till läkaren så förväntar du dig att en penicillinkur skall skrivas ut så den räcker en hel period, t ex tio dagar. I skolans värld säger vi ofta att det får bli tre dagar, så hoppas vi att det räcker. ”Kom tillbaka om det inte hjälper!” För dessa barn är ofta långsiktighet och förutsägbarhet ett livsvillkor. En rörig och oförutsägbar omvärld skapar kaos hos dem. När vi hittar metoder att hjälpa finns hela tiden osäkerheten om resursen skall finnas kvar, om klassen skall se ut på samma sätt, om läraren är densamma nästa år, om rektorn finns kvar, om, om, om…

Det här, tror jag, är en verklighet som många lärare och rektorer, och säkert även föräldrar och barn, känner igen. I nästa blogg, den sista, som kommer på måndag tänker jag inte klaga. Istället skall jag försöka beskriva positivt hur jag skulle vilja att skolans förutsättningar såg ut.  

Mikael Levy