GP-bloggarna, blogg 2

GP-bloggarna

Blogg 2

140218

Tisdag morgon

Lovet är slut! Nu ser skolan ut som en skola skall se ut; fylld med barn, fylld med liv, fylld med lärande! Barnen och ungdomarna ser glada ut.

Första ärendet för dagen: en händelserapport om en konflikt i en av klasserna. Denna gång, som så ofta annars, handlar det om yngre barn. Denna gång, som så ofta annars, handlar det om pojkar. Vi följer våra rutiner, gör det vi skall.

När jag går igenom händelserapporterna från hösten och början av vårterminen ser jag mönstret ännu tydligare. Det handlar nästan bara om pojkar. Statistiken (BRÅ) berättar att trenden håller i sig upp i åldrarna; cirka 85 % av de misstänkta i anmälda misshandelsfall är män, 60 % av de drabbade är också män. Kvinnorna ökar sin andel, men ännu så länge dominerar männen stort. Vi ser en liknande fördelning även vid andra brott.

I skolan har flickorna länge presterat bättre än pojkar, i varje fall om vi ser till betygen. Det handlar om i genomsnitt runt 20 meritpoäng (E = 10p, C = 15p A = 20p). Vi ser av statistiken att skillnaden är ganska konstant under de senaste 13 åren. Det finns på många håll en antipluggkultur hos pojkar. Ofta handlar det om att man prioriterar sin position i gruppen. En handuppräckning ger inga sociala poäng, det kan en kränkning göra, eller att visa att man inte bryr sig. Föräldrar förstår ofta inte vilket mentalt slagfält skolan kan vara för unga pojkar. Det kanske inte går att vara samma goa mjuka kille i skolan, som man är hemma. Inte om man skall behålla sin plats i pyramiden, eller rent av klättra några snäpp uppåt.

Genomsnittliga meritpoäng uppdelat per kön. Källa: SIRIS

	2001	2003	2005	2007	2009	2011	2013
Flickor	214,6	216,0	217,3	218,8	220,6	222,1	224,3
Pojkar	191,8	195,0	195,8	196,5	198,9	199,6	202,4
Differens	22,8	21	21,5	22,3	21,7	22,5	21,9

Så när vi pratar med hemmen tror de oss ofta inte; ”min pojke gör inte sådant!”  Jag kan förstå den reaktionen, för barn är fenomenala på att anpassa sig till olika situationer. Skolan och hemmet är olika världar, det kan vara svårt att greppa helt och fullt.

Vi behöver förändra den här bilden. Vi behöver göra det snabbt. Vi måste signalera att pojkars och mäns våld är ett problem, något oönskat, något onormalt. Idag gör vi inte det, tvärt om! Låt mig ge två exempel, jag har många fler.

1. För ett par år sedan skadades en hockeyspelare i elitserien svårt genom en sällsynt brutal blandning av tackling och angrepp. Spelaren som stod för angreppet fick ett straff som bestod av avstängning från, vill jag minnas, två matcher. Någon civilrättslig konsekvens fick inte angreppet. Hade motsvarande angrepp skett utanför rinken hade det kallats misshandel eller ringa misshandel och lett till någon form av påföljd. Vilken signal skickar det här till omvärlden?

2. Efter ett urartat ”skojbråk” (det måste vara svenska språkets konstigaste ord) med fysiska skador som följd pratar jag med en av pojkarnas föräldrar, en mamma. Hon skakar bekymrat på huvudet och säger: ”nej, det här var inte bra, men grabbar är ju grabbar!” Vilken signal skickar det här till omvärlden?

I båda fallen säger vi att våld är ok under vissa omständigheter. I vissa sporter är det ok att misshandla folk ostraffat. Våldet relativiseras, bagatelliseras, normaliseras.

När pojkar begår våldsamma handlingar är det uttryck för en egenskap som kanske är beklaglig, men inte möjlig att påverka. Våldet relativiseras, bagatelliseras, normaliseras. Jag använder ordet normaliseras, eftersom det här handlar om just normer. Om våld är norm för pojkar, och mycket tyder på det, innebär det att pojkar som inte begår våld är onormala, utanför normen.

Det här är en samhällsfråga, inte enbart, och inte främst, en skolfråga. När vi talar om skolans resultat så är det här förstås något vi inte kommer förbi. Stöket påverkar alla, pojkar som flickor. Vi behöver arbeta tillsammans med hemmen om det här, vi löser det inte själva i skolan. 

Lästips

Nedan finner du några titlar som är riktigt bra om man vill fördjupa sig i ämnet. De två första är mina förslag, börja med Mendel-Enk, om du inte är så van vid genren. De övriga titlarna är förslag från genuspedagog Astrid Tengelin som jag hade förmånen och nöjet att arbeta tillsammans med när jag var rektor i Kungsbacka.

Mikael Levy

Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet av Stephan Mendel-Enk (Atlas, 2004)

Guyland – Michael Kimmel (Harper 2008)

Pittstim. Pissbomber, skogsporr och kärlek av bl.a. Perez Chavez (Wahlström & Widstrand, 2008)

På Y-fronten intet nytt eller Jakten på den nya mansrollen av Eriksson, Peter (Bokförlaget DN, 2006)

Unga och våld - en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter (Ungdomsstyrelsen, 2013)

Andra män - Maskulinitet, normskapande och jämställdhet av Gottzén och Jonsson(red) (Gleerups, 2012)

Kan Batman vara rosa? Förhandlingar om pojkighet och normalitet på en förskola av Anette Hellman (Göteborgs universitet, 2010)

Manlighet i fokus -en bok om manliga pedagoger, pojkar, och maskulinitetsskapande i förskola och skola av Marie Nordberg (red) (Liber, 2005)